Rune föddes i Göteborg den 11 augusti 1925. På ettårsdagen fick han en nallebjörn i födelsedagspresent.
Den nallen satte tydligen djupa spår i hans medvetande, att döma av den långa rad av serienallar som
han satt till livet. Runes viktigaste inspirationskälla i unga år var Disneys tecknade filmer.
Han har ofta berättat en anekdot om hur han som liten grabb drabbades av "grisfeber" när kortfilmsprogrammet
Tre små grisar kom till Göteborg. Temperaturen steg till 39 grader, och föräldrarna hade inget annat
val än att ta med lille Rune till biografen. När föreställningen var slut var han feberfri.
Så här berättade Rune för Karl G Jönsson i serietidskriften BILD & BUBBLA 4/81:/81:/81:"
När jag växte upp på 30-talet fanns det inga serietidningar som nu. Utan det var den tecknade filmen som
grep mej. Och då får man komma ihåg att tecknad film var något ovanligt; man såg kanske tio om året!
Det var Disneys filmer, förspel i färg. Och det var väldigt bra filmer, inte alls som nu...
Så Disneyfigurema började jag rita som sex-, sjuåring."
"Folk frågar ibland `vad tycker du om Disney?' Då får man ju fråga vilken Disney.
Jag har t ex inte alls samma känsla för Carl Barks som många har i dag. Min idol hette Floyd Gottfredson,
som gjorde den tidiga Musse Pigg!"
När Rune intervjuades (per brev) av Lars Törngren i serietidskriften SEFLOKLIN 1979 berättade han att
han inte har någon egentlig tecknareutbildning, "förutom de åtta timmar i veckan som jag tillbringade i teckningssalen
under lika många år. Eftersom min lärare var den förträfflige Harald Skogsberg, var det förstås i och för
sig ingen dålig utbildning".
I samma intervju säger/skriver Rune:
"Min teckningsstil har utvecklats ur den disneyska, men det gläder mig att du (Törngren) upplever den som självständig.
Jag har jobbat ganska hårt för att komma bort från ungdomens förebilder."
I sin ungdom valde Rune mellan serierna, teatern och en karriär som jurist. Till en början satsade han mycket på teatern.
Han gick tre år på Göteborgs Stadsteaters elevskola, han gjorde barnroller på teatern och han medverkade i några filmer.
Men han märkte att han hade lättare att sälja sina serier än sig själv som skådespelare. "Så man kan säga att det var
publiken som valde min bana", har han sagt.
BRUM OCH ANDRA TIDIGA FIGURER
År 1984 firade Rune 40-årsjubileum som serietecknare. Han firade jubileet med ett tjockt
specialnummer av Bamse-tidningen, där han berättade om sin seriekarriär och visade smakprov
på flera av sina serier. Den tidningen - nr 7/84 - rekommenderas varmt.
Redan som 16-årig gymnasist illustrerade Rune en saga i Allers. Två år senare, sommaren 1943,
refuserade Vårt Hem serien Äventyr bland djuren. Rune arbetade om seriens inledning och
skickade den till Allers, som antog den för publicering. Den började i nummer 1/44 och
bytte snart namn till Brum, efter seriens huvudfigur. Året därpå tog även Göteborgs-Posten
upp serien. Där publicerades den ända fram till 1967.
I G-P publicerades även Runes illustrerade berättelser om den förrymda Åsnan Kal från
Slottsskogen från 1945 och sju år framåt.
År 1948 gjorde Rune sin militärtjänst i Stockholm. Han återanvände Åsnan Kal-idén och lät en get
rymma från Skansen. I två år berättade han om Nicke Bock från Skansen i Stockholms-Tidningen.
Nicke Bock var även huvudfigur i jultidningen Jul-Bocken under åren 1954-67. Under 70- och
80-talen dök han ofta upp i Bamse-tidningens julnummer.
LILLE RIKARD OCH HANS KATT
I slutet av 40-talet skapade Rune en dagsserie kallad Lille Rikard och hans katt.
Idén till Rikard kom från figuren Dick Whittington, som Rune hade stött på i en lärobok i engelska
under skoltiden. Redan 1940 hade han gjort åttio färgbilder där han fantiserade vidare om Dicks/Rikards
äventyr. Rikards utseende i denna tidiga version lånades från Disneys Pinocchio.
Rune lyckades inte få någon tidning att nappa på
dagsserien om Rikard. Därför arbetade han i stället fram en veckoversion av serien. 1951 började
den publiceras i Aftonbladet. Lille Rikard blev en stor framgång och serien levde vidare till 1972,
då Rune fick annat att tänka på. Flera tidningar fortsatte emellertid att trycka äldre episoder
av serien. Detta skedde inte minst i Tyskland, där Rikard hade många läsare. Där kom det även en
grammofonskiva om Lille Rikard. (Rune: "Jag hörde den en gång, och jag är glad att den är på tyska...")
Lille Rikard och hans katt handlar om en föräldralös pojke som luffar runt i världen i sällskap
med sin katt Columbus. Med sin nyfikenhet, snällhet, sitt mod och sin omtanke om de svaga är
Rikard förmodligen den av Runes tidiga figurer som mest påminner om Bamse. Columbus är till
utseendet påfallande lik Katten Janson, som även tycks ha ärvt sin självgodhet av Columbus.
Rikards katt är dock smartare och mer handlingskraftig än Janson.
Ett 60-talsavsnitt av serien blev i två omgångar upphov till rabalder. När episoden -
som utspelades i en latinamerikansk bananrepublik - publicerades i Linköpingstidningen
Östgöta-Correspondenten klagade tidningsledningen på att skurkarna i serien förde
tankarna till United Fruits - som tydligen var ett klandervärt företag - och undrade
om saken skulle upprepas. Rune svarade att den frågan rimligen borde ställas till
United Fruits. I början av 70-talet publicerades samma serieepisod i Göteborgs-Posten.
Då beslutade ansvarige utgivaren Lars Hjöme att säga upp serien eftersom han tyckte
att episoden påminde för mycket om de aktuella händelserna i Vietnam. Hjörnes koppling
till Vietnam var inte helt fel, tyckte Rune senare. Rune: "Vissa ting är sig sorgligt
lika genom åren.'
Några av serierna om Lille Rikard och hans katt är publicerade i Bamse-tidningen,
exempelvis i ovannämnda 7/84.
TEDDY
Runes första serienalle - Brum - var en tämligen tam figur med måttligt intressanta
karaktärsdrag. Nallen saknade personlighet och Rune förstod att seriens
utvecklingsmöjligheter därmed var starkt begränsade. "Så mycket hade jag
förstått av alla andra framgångsrika seriefigurer att det måste finnas en
uttalad karaktär hos huvudfigurerna", sade Rune 1972. När det blev dags att
starta en ny björnserie såg han därför till att ge sin nye hjälte desto mer
personlighet. Han skapade Teddy, världens starkaste björn.
Det första avsnittet av Teddys äventyr publicerades 1950 i Algas seriebok nr 10.
Serien publicerades sedan i den fina barntidningen Tuff och Tuss åren 1953-59.
Åren 1953 och -54 utgavs även julalbum om Teddy. När Tuff och Tuss lagts ner
(efter att först ha betat Cirkus med Tuff och Tuss en tid) fick Teddy en egen
serietidning i miniformat, bara en stripp hög. Den utgavs med sammanlagt 55
nummer under 1959 och 60.
Teddy påminner mindre om Bamse än man skulle kunna tro. Han är en ganska
korkad och klumpig figur som inte heller är speciellt lik Bamse till utseendet,
stor och rund som han är. Den figur i Bamse-världen som han påminner mest om är
kanske Bamses pappa Hebbe. Följande exempel (ur Tuff och Tuss 11/54) får
illustrera Teddys klena hjärnverksamhet: Teddy! Ett troll håller på an äta upp en flicka Kom och hjälp,
står det på en lapp som Teddy just har fått från kompisen Lasse Skutt. Teddys kommentar:
Vad? Ska jag hjälpa till att äta upp flickan!
Jag äter väl inte flickor!
Även om figuren Teddy inte påminner så mycket om Bamse finns det desto fler
likheter mellan persongallerierna i övrigt. I serien om Teddy fanns flera
figurer som senare skulle dyka upp i mera utvecklad form i Bamse-serien.
Teddys sköldpaddskamrat Skalman kan i mångt och mycket sägas vara samma figur
som Bamses Skalman. Han såg i princip likadan ut, han konstruerade måttligt
användbara uppfinningar, och han förvarade allehanda prylar innanför skalet.
Liksom Bamse hade Teddy även en kaninkamrat - Lasse Skutt. Denne var dock
mycket tuffare än Bamses Lille Skutt. Vidare hade Teddy en flickvän -
Britta Björn - som påminner en del om Brummelisa. Hunden Lurvas fanns
också med i gänget, liksom Vargen-prototypen Martin Mickel.
I motsats till Bamse var Teddy stark jämt och behövde således inte äta
någon dunderhonung för att bli stark. Däri låg problemet,
rent berättarmässigt, med figuren Teddy. Hur hittar man på spännande
äventyr om en figur som alltid är starkast i världen?
Teddy hade helt enkelt för mycket personlighet och levde bara i ett decennium.
PELLEFANT
Vid sidan om Bamse är Pellefant Runes mest kända skapelse,
åtminstone här hemma i Sverige. Figuren föddes redan i slutet av
40-talet, då Rune skrev och illustrerade boken Pellefant i Gottlandet.
Den gavs ut 1954. 1 början av 60-talet blev den självgoda elefanten seriefigur
i tidningen Sagoserien. Sedan 1965 har Pellefant utan uppehåll haft en
egen tidning i Sverige.
Rune slutade på ett tidigt stadium att teckna Pellefant och överlät det
ansvaret till andra, bland andra Åsa-Nisse-mannen Gösta Gummesson. Med
tiden slutade Rune också att skriva manus. I många år skrevs och tecknades
Pellefant av dansken Gil Johansen. "Jag läser den och rättar det värsta.
Men den har nog snart gjort sitt", sade Rune om den danskproducerade
Pellefant-tidningen i Bild & Bubbla 4/81. I dag är det enbart repriser i
Pellefant-tidningen.
Pellefant är en självbelåten och egotrippad figur, som totalt saknar
distans till sig själv. Ska man jämföra honom med någon figur i
Bamse-serien så är det nog Katten Janson, som också är självgod och
övervärderar sin egen förmåga - om än inom rimligare gränser. Värt att
notera är också att Jansons kompis Husmusen till utseendet är slående
lik Pellefants muskompis Pip.
Ett historiskt möte: Pellefant och Pip träffade Bamse,.
Skalman och Lille Skutt i den svartvita Bamse-filmen Vinter,som
visades i TV 1966.
ANIMERAD FILM
När Rune började som serietecknare fungerade serierna i själva verket som ett
slags surrogat. Egentligen var det tecknad film han ville syssla med. När Rune
hittar på en berättelse ser han alltid figurerna röra sig för sin inre syn, som
en film, har han berättat. Sedan översätter han dessa rörliga bilder till serier.
När televisionen kom till Sverige i mitten av 50-talet förstod han att chansen
hade kommit. Utan att vara det minsta insatt i animationens svåra konst skaffade
han en filmkamera. Hans första verk var en dockfilm, Nalle ritar och berättar, om
en teddybjörn som tecknade bilder till en saga som den berättade. Elva TV-program
blev det, liksom en veckoserie som gick i flera tidningar i några år. Björnen
Nalle liknade - åtminstone i serieversionen - en äldre upplaga av Bamses son Brum.
I början av 60-talet bestämde sig Rune för att följa upp Nalle ritar och berättar
med en ny serie TV-filmer. Vad som behövdes var en lämplig huvudfigur. Samtidigt
tyckte Rune att björnen Teddy, som var ganska populär men som hade upphört 1960,
borde få komma tillbaka i någon form. När Rune bestämde sig för att slå två flugor
i en smäll föddes Bamse.
BAMSE-VÄRLDEN VÄXER FRAM
Den första skissen på Bamse och några av hans vänner är daterad 11 sept 1962.
Rune försåg den lilla björnen med Lille Rikards nyfikenhet och idealism,
samtidigt som han lät honom ärva Teddys ofantliga styrka. Fast den här
gången såg han till att ge sin hjälte en avgörande begränsning. Under
Teddy-tiden hade Rune tröttnat på att söva och förgifta sin hjälte för att
få ihop spännande situationer. Därför bestämde han sig för att Bamse bara
skulle vara stark när han har ätit dunderhonung.
Under sina nära 20 år som professionell barnserietecknare hade Rune lärt sig
vilka sorters figurer som kan behövas för att få en serie att fungera på olika
plan. När han skapade persongalleriet runt sin nye huvudfigur återanvände han
på ett skickligt sätt flera figurer från tidigare serier. Han återupplivade
Skalman från Teddy-serien, vässade hans karaktär och gav även honom en
akilleshäl för att begränsa hans "superförmågor" - Mat- och sovklockan.
Som motpol till hjältarna Bamse och Skalman dammade Rune av kaninen Lasse
och förvandlade honom till den rådde Lille Skutt. Gamla Farmor föddes
gissningsvis ur frågan "Och varifrån ska Bamse få sin honung, då?" Hos
henne placerade Rune omarbetade versioner av katten Columbus och musen
Pip. Vidare förvandlade han räven Martin Mickel till Vargen (jag vill
minnas att det berodde på att en kolsvart figur var enklare att teckna).
Ett problem återstod: Var skulle figurerna bo? Först tänkte sig Rune
att de skulle leva i en skog, men det fungerade inte så bra. I mars
1964 besökte han Sicilien och såg från berget Castel Taormina solen
gå upp. När han såg solstrålarna falla på bergstopp efter bergstopp bestämde han
sig för att låta Bamse och hans vänner bo på kullar. Rune, som alltid
hade papper och penna på sig, började skriva:
"På små kullar i solen ligger några lustiga hus.
Där bor Bamse och hans vänner..."
Genom att husen fick ligga på kullar var det enkelt
för Rune att i filmerna låta kameran glida från hus till hus, utan att
några träd eller annat kom i vägen.
År 1966 började Bamse som veckoserie i Allers. Senare samma år visades
de sex första Bamse-filmerna i svensk TV. De var i svartvitt och har
aldrig visats i repris. Filmernas innehåll har dock återanvänts i
olika sammanhang.
Den första filmen heter Båten och handlar om en atlantångare som går
på grund i en storm. I den andra filmen stjäl Vargen pingvinen Glass-Pingis
glasskiosk. Bamse, Lille Skutt och Skalman förföljer honom i Skalmans bil.
I den tredje filmen har lejonungen Leo rymt från zoo. Bamse tar hand om honom.
I den fjärde filmen flyger Bamse och hans vänner ballong till Afrika med
Leo. Den femte filmen handlar om en ishockeymatch mellan vargarna och
kaninerna. I samma
film möter Bamse Pellefant. Den sjätte filmen utspelar sig i Badköping,
där ett sjöodjur skrämmer bort de badande.
"Det var efter den första TV-filmen 1966 det satte fart", har Rune
berättat. "Innan dess kunde jag leva länge på att någon läsare hade
hört av sej. Men dagen efter hade vartenda barn sett Bamse, alla pratade om Bamse.
Veckoserien och TV-filmerna bemöttes så positivt att Rune började fundera
på att göra en Bamse-serietidning. I slutet av 60-talet lade han ner
veckoserien för få tid att göra fler filmer och starta en tidning.
Då hade han gjort 14 serieepisoder som sammanlagt omfattade 176 sidor.
I december 1972 visades sju nya filmer om Bamse, den här gången i färg.
Rune och hans fru Maivor ägnade fyra år och 11000 arbetstimmar på att
färdigställa de omkring 17 minuter långa färgfilmerna.
Sedan dess har Rune gjort ytterligare tre filmer om Bamse.
Hösten 1981 visades två nya filmer, om Bamse och den lilla åsnan,
som belönades med juryns specialpris vid Golden Gate-festivalen i
San Fransisco samma år. 1991 visades - äntligen, efter diverse missöden -
filmen Bamse i Trollskogen i svensk TV.
BAMSE-BÖCKERNA
Vid sidan om serien och filmerna har Rune även gjort ett antal illustrerade
sagoböcker om Bamse. Samtliga är illustrerade av honom själv och utgivna
på förlaget Kärnan. Merparten av berättelserna känner man igen från Runes serier och filmer.
Den första boken heter Bamse Sagobok och kom 1968. Den innehåller fem kortare
berättelser. Tre år senare, 1971, kom fyra böcker med längre historier: Bamse
och Sjörövarna, Bamse och Lejonet, Bamse i Vilda Västern och Bamse åker till
Månen. 1992 utgavs ytterligare två böcker, nu i större format och med
akvarellmålningar i stället för tuschteckningar: Bamse i Trollskogen och
Bamse och den lilla åsnan.. Förutom dessa böcker finns även fem häften med
titeln Bamses skola. Det första häftet kom redan 1966. Dessa häften är inte
illustrerade av Rune.
BAMSE-TIDNINGEN
I januari 1973 kom det första numret av Bamse. Under de första tre åren av
Bamse-tidningens existens - då Rune ritade alla serierna själv - förekom
några utfyllnadsserier om andra figurer än Bamse. En av dessa var Habibu,
en berättelse om en ung pojke i Västafrika. Habibu lämnar sin lilla by och
vandrar till storstaden i sällskap med apan Bojang. Där stjäl han en
vagnslast kött från ett turisthotell och ger till människorna i sin by
(Bamse 9-12/73). Vid ett annat tillfälle besegrar han och Bojang ett
gäng elefantjägare (11+12175, repris i 10/87).
En annan utfyllnadsserie var Rulle och Maja, en serie om två troll.
Figurerna hade tidigare funnits med i en veckoserie. Serier om Rulle
och Maja hittar man i nr 8/75 och 9/75 (repris i 11/84).
Pellefant var också en flitig gäst i Bamse-tidningen under några år.
Under de tre första åren tecknade Rune själv hela Bamse-tidningen.
Han tecknade ofta sidorna i litet format - ungefär A4 - vilket
förklarar de tjocka linjerna. Jag är mycket förtjust i dessa tidiga serier och
tycker att åren 1973-75 är de bästa åren i Bamse-tidningens historia.
Enligt Rune beror det på att jag är uppvuxen med just de årgångarna,
och där har han naturligtvis en poäng. Visst finns det brister i
berättandet i dessa serier, och visst är många av intrigerna nästan
obefintligt tunna. Men jag tycker serierna fungerar utmärkt ändå,
tack vare stämningen, minspelet, berättarglädjen och de fina replikerna.
Dessa tidiga episoder skiljer sig en del från senare års Bamse-historier
(mer om det senare). Men skillnaderna är inte större än att merparten
av dem utan vidare kan repriseras, utan att läsarna blir alltför
förvirrade. Ibland får man dock göra förtydliganden i stil med:
"Det här hände innan Bamse och Brummelisa gifte sig".
NY TECKNARE: FRANCISCO TORA
Från och med nummer 1/76 lämnade Rune över tecknandet till den spanske
tecknaren Francisco Tora, som fortfarande svarar för merparten av sidorna
i Bamse-tidningen.
Bildkompositionerna i Toras första serier påminner mycket om Runes stil,
vilket tyder på att Rune försåg honom med ganska detaljerade skisser.
Kanske har Rune också justerat teckningarna en del i efterhand. Under
de följande åren tycks Runes skisser ha blivit allt enklare och mindre
genomarbetade. Så småningom övergick Rune till att bara skriva in i
rutorna vem som gör vad, och bara i undantagsfall skissa upp vad som
händer. Formgivningen av tillfälliga bifigurer har han dock ofta
svarat för själv.
Ibland kan man se att Rune har ändrat i Toras teckningar. Då och då
har han ritat om hela bilder. Titta exempelvis på bilden där Brummelisa
pussar Bamse i nr 4/79:31.
Rune har i intervjuer ofta refererat till Tora som "hjälptecknaren i Spanien".
På omslaget till Bamse 6/81 kan man skymta ett brev adresserat till Francisco
Tora, men bortsett från det har Rune låtit honom vara anonym.
NY TECKNARE: BO MICHANEK
I nr 11/83 publicerades den första episoden av den lysande tecknaren
Bo Michanek (BoM) från Skåne. Han hade tidigare jobbat som animatör
på Disneystudion och tecknat omslag till Kalle Anka & C:o.
Hans bakgrund som Disneytecknare lyser igenom tydligt i hans
tidigaste serier, men efter några år hittade han fram till en
självständig och väl fungerande stil. Hans teckningar är
detaljrika och eleganta, samtidigt som de är tydliga och mycket
"bamsistiska".
Bo Michaneks teckningsstil gäller som "husstil" - det är alltså
hans stil man som ny Bamse-tecknare ska försöka följa. Studera
teckningarna i följande serier:
'Inga mesiga lekar!" (1/89), /89),/89),
"Födelsedagen 7 år" (2/89), /89),/89),
"Ett befriande leende" (3/89), /89),/89),
"Vem kysser grodan?" (4/89), /89),/89),
"Lilla Brumma och gorillan Gigant" (5/89), /89),/89),
"Resan till Lilliputt" (9/89), /89),/89),
"Första skoldagen" (9/89), /89),/89),
"Klass-möte och teater" (10/89), /89),/89),
'Teater med trassel" (11/89), /89),/89),
"Det gör jag ändå" (12/89), /89),/89),
"En riktig äventyrs-resa" (2/90), /90),/90),
"Bamses mamma och pappa har försvunnit-och hela deras ö!" (3/90), /90),/90),
"Första skoldansen" (4/90), /90),/90),
"Bara en liten glas-bit" (6/90), /90),/90),
"Katten Janson och Jättemusen" (8/90) och
"Med glatt humör och is i magen" (2/92).
FÖRLAGSBYTEN
År 1976 köptes förlaget Williams upp av Semic, som därmed tog över
utgivningen av Bamse-tidningen, från nummer 6/76. Men redan i nummer
1/17 år togs utgivningen över av Atlantic Förlag. Rune antyder i
ovannämnda Sefloklin-intervju att han var missnöjd med Semic och
därför gick till Atlantic i stället:
"...det är mycket trevligare att jobba för ett litet förlag. Semic
visade inget större intresse för Bamse förrän jag lämnade dem."
Under 1982 började Rune och hans familj själva ge ut Bamse-tidningen
genom förlaget Rune A-serier AB. Redaktionen fanns i familjen Andreassons
villa på Kalvlyckevägen i Viken, norr om Helsingborg. Där
sammanställde Rune tidningen och där tog resten av familjen emot
posten (ibland tio tusen brev på samma dag), packade priser och
liknande. I källaren finns Runes kamera och filmbord.
Två gånger om året åkte Rune till någon trevlig plats långt bort
i världen för att se nya miljöer, fundera ut idéer och skriva manus.
Ofta hade han ett par hundra sidor i manusform med sig hem.
BAMSES 80-TAL
De mest omvälvande händelserna i Bamse-världen under 80-talet
var förstås att Bamse gifte sig och fick ungar, vilket ändrade
seriens förutsättningar på ett ganska radikalt sätt. Mer om det
senare.
En annan viktig händelse var Bo Michaneks entre som tecknare (se ovan).
En tredje faktor som präglade Bamse-tidningen under 80-talet
var filmen om Bamse i Trollskogen. För att tiden skulle räcka
till åt detta mastodontprojekt valde Rune ibland att fylla
delar av Bamse-tidningen med repriser. Detta innebär att
större delen av de Rune-tecknade episoderna från årgångarna 1973-75
finns återtryckta i lättåtkomliga 80-talstidningar. Allra flest tidiga
repriser hittar man i årgång -87. Under åren 1982-84 repriserades
också många tidiga saker.
SERIEFÖRLAGET TAR ÖVER
I juli 1990 - en månad före Runes 65-årsdag - utgavs det 200:e numret
av Bamse-tidningen. Rune tyckte detta var ett lämpligt tillfälle att
lämna ifrån sig tidningen. Han lät nummer 200 - nr 7/90 - bli hans
sista nummer och tecknade själv en lång serieversion av filmen Bamse
i Trollskogen till denna tjocka specialtidning. Så här skrev han i
brevspalten:
Det här är BAMSE nummer 200, jag har skrivit allt i dem alla. Nästa
månad blir jag 65 år och yngre krafter skall hjälpa till. Fast jag
kommer att kolla text och teckningar och göra omslagen - tills vidare.
Rune slöt ett avtal med Gutenberghus/Serieförlaget (numera Egmont),
som tog över utgivningen från nr 8/90. Till och med nr 7/92 tecknade
Rune alla omslag till Bamse-tidningen, samt granskade alla manus och
teckningar.
Sedan Serieförlaget tog över tidningen har ett stort antal
manusförfattare medverkat i tidningen, bland andra Michael Begovich,
Otto Medin, Claes Reimerthi, Peter Nilsson, Håkan Fredriksson,
Johan Höjer, Johan Wanloo, Sören Axen, Birgitta Höglund,
Petter Andersson och undertecknad, liksom redaktionsmedlemmarna Jan Magnusson, Dan Andréasson och Bo Michanek.
OM BUDSKAPET I BAMSE
I ovannämnda Sefloklin-intervju fick Rune följande fråga:
Tycker du att dagens Bamse- och Pellefant-utgåvor är bra barnlektyr?
Funderar du någon gång på vilket ansvar det innebär an göra serier
som tiotusentals barn läser regelbundet?
Rune: "Jag funderar mycket på det ansvaret. I och för sig tycker
jag att det är legitimt att göra något bara för att roa, men just
när det gäller barn är det angeläget att förena nytta med nöje.
Ökade kunskaper är roligt och i någon mån försöker jag bidra."
Ur intervju med Karl G Jönsson i Bild & Bubbla 4/81: /81:/81:"...det
var efter den första TV-filmen 1966 det satte fart. Innan dess kunde
jag leva länge på att någon läsare hade hört av sej. Men dagen efter
hade vartenda barn sett Bamse, alla pratade om Bamse. Så jag fick en
tankeställare: `herregud, nå't borde man kanske passa på och säga"'.
"De flesta 'pedagogiska' serier är så tråkiga. Jag vill roa utan
att skrämma. Bamse ska vara underhållande - det är huvudsaken -
men allt ska ha lite sensmoral. Bamse är snäll, och arbetshypotesen
är att om man är snäll mot monstren blir de lite snällare.
Fast Vargen var nog bättre i början, när han bara var stygg."
" ...jag försöker spegla relationer mellan människorna i
första hand. Lite grann tar jag väl upp t ex miljöproblem
också, men jag sitter aldrig och tänker 'vad ska jag nu föra fram för budskap?"'
INFLUENSER
Som framgått tidigare är Rune (eller har åtminstone varit) en stor beundrare av den
klassiske Musse Pigg-tecknaren Floyd Gottfredson, som ritade Musse-dagsstrippen
från 1930 och många år framåt. Några av Runes veckoserieavsnitt från 60-talet
är tydligt inspirerade av Gottfredsons följetongsserier om Musse
(jämför exempelvis "Svarta Skuggan i Vilda Västern" [veckosida #47-60]
med Gottfredsons The Bat Bandit of Inferno Gulch). Gottfredsons serier
är säkert en utmärkt inspirationskälla även för dagens Bamse-författare.
Gottfredson-Mussar på svenska hittar man bland annat i de tjocka böckerna
Jag Musse Pigg, Jag Långben, Mimmi och Musse och Musse Pigg - Gamla goda
årgångar 1930-1934 . För några år sedan återtryckte det amerikanska förlaget
Gladstone en hel del Gottfredson i tidnings- och albumform.
LITTERATUR
Läsvärda artiklar/intervjuer om/med Rune finns att studera i följande skrifter:
HEGERFORS, Sture: Bamse - hans "pappa- är
Nordens Walt Disney. PRATBUBBLAN! - EN BOK OM SERIER. 1978. 2 sidor.
TÖRNGREN, Lars: Intervju med Rune Andreasson. SEFLOKLIN nr 5 (mars 1979). 4 sidor.
JÖNSSON, Karl G: Rune Andreasson - en Bamse på serier. BILD & BUBBLA
nr 4/81.3 sidor. JÖNSSON, Karl G: Rune Andreasson - en Bamse på serier.
BILD & BUBBLA nr 1/91. 2 sidor. (Inte samma intervju som ovanstående!)
Texten är hämtad ur Bamse-Handboken av Olof Siverbo, Göteborg 1 oktober 1992
Tillägg:
Francisco Toras gjorde sina sista teckningar i BA 9/03 "Vicki Vargs tokiga dag".
Rune Andréasson avled 15 december 1999
Foto: Stefan Lindblom/HBG-Bild
Källa: Bamse Bibliotek Volym 1
